tack..

jag har tänkt oerhört mycket på mitt förflutna under det senaste dygnet. på det liv jag levde för mer än tio år sen och på den person jag var då. det känns som en helt annan livstid som har levts av en helt annan människa. igår kväll stod jag öga mot öga med det förflutna genom en annan människas livssituation och kärlek, något som påverkade mig starkt och fick mig att minnas något som jag inte tänkt på under en väldigt lång tid. i smärtan fanns en gemenskap och en äkta förståelse som jag aldrig tidigare har upplevt. det är lätt att säga att man förstår, men äkta förståelse kan endast ges av någon som har gått igenom samma sak. jag antar att det jag vill säga är tack för att du förstod och lät mig förstå. det låter kanske konstigt men tack för att du fick mig att gråta.