juno..

igår kväll var jag och milla och såg juno. den var väl helt fantastisk. underbart äkta och neklet komplicerade karaktärer med underbar humor och en historia fylld av ren kärlek och som totalt tar fram det som gör oss alla lika oavsett var vi kommer ifrån. ellen page spelar juno, en roll hon gör otroligt bra. allison janney spelar junos styvmamma brenda och är som vanligt rolig så som bara hon kan vara. michael cera spelar rollen som bleeker, pappan till det kommande barnet juno bär på, och han blev jag kär i ganska snabbt. han gör kärleken så enkel och så självklar och han är vettig och perfekt rätt igenom. inga tomma spiltor eller boxar i det stallet minsann. innan jag dör ska jag hitta mig min alldeles egna bleeker. värd att nämna är även j.k. simmons som spelar junos pappa. jag minns honom mest från serien oz och där var han inte stans snällaste men i juno är han den allra bästa pappa en tjej kan önska sig.

jag är fullständigt förälskad i den här filmen, precis som jag blev förra året i little miss sunshine. tack till regissören jason reitman som gjorde denna film och gav mig en underbar lördagskväll och en underbar filmupplevelse.

juno macguff: ow, ow, fuckity-ow! bren, when do i get that spinal tap thing?

bren: it's called a spinal block. and you can't have it yet, honey. the doctor said you're not dilated enough.

juno macguff: you mean i have to wait for it to get worse? why can't they just give it to me now?

bren: well, honey, doctors are sadists who like to play god and watch lesser people scream...

[juno lets out painful scream, brenda checks her watch]

bren: shit. [to doctor]

bren: hey, can we get my kid the damn spinal tap already?