efterlysning..var är hästarna?!!

så klockan åtta står jag i en trappa på aspvretsgatan 7c och väntar på killen som ska ge mig nyckeln till min nya vidrigt gula bostad. han kommer några minuter efter åtta och vi går in i lägenheten. och i hallen stannar jag och tittar runt. sen går jag in i köket och tittar runt. jag rynkar på ögonbrynen och stolpar in i vardagsrummet genom det lilla matrummet/sovrummet. och jag kliar mig i huvudet. sen går jag samma runda genom lägenheten igen och tittar på golven. DET ÄR INTE GULT NÅNSTANS!!!! det är vitt eller ljusgrått i hela lägenheten förutom matrummet/sovrummet som är lila som mitt nuvarande sovrum och på golvet är det ek eller ljust beige matta. min första tanke är att vi är i fel lägenhet och att hans ska blåsa mig, kidnappa mig, mörda mig...ja, allt möjligt..är det rätt person eller har han en plastmask över ansiktet som föreställer killen jag ska träffa? efter att ha gått igenom husnummer, portbokstav och namn på lägenheten så måste jag acceptera att jag är på rätt ställe. tro mig, jag klagar inte över bristen på gult, men jag blir rädd. rädd för mig själv. det är ju toktomt uppe i stallet. det hela blir knappast bättre av att jag har klagat till ungefär alla om allt gult i lägenheten. nu kommer ju alla få veta att jag är sopslut. alla på facebook, som tror att jag är smart, kommer att få veta sanningen och jag kommer flyga ut fortare än kvickt från alla topp-placeringar jag har där. how ever will i survive?!!