det känns som att jag har glömt bort mig själv. jag har så mycket att göra hela tiden att jag inte har hunnit sätta mig ner och ta det lungt. jag har inte hunnit ta hand om mig själv. jag jobbar heltid och jag pluggar heltid och utöver det händer saker som jag måste ta itu med. om varje arbetsdag är 8 timmar och varje pluggdag detsamma så har jag 16 timmar som måste gå till jobb och skola. dygnet har 24 timmar som vi alla vet och jag behöver sova iaf i 8 timmar för annars fungerar jag inte. 16 plus 8 är 24. jag är inget mattesnille, men till och med jag fattar att jag inte har överdrivet mycket tid till annat.
de senaste veckorna har jag inte sovit bra alls och nu har jag och katten blivit sjuka och jag har en stresskänsla som står mig upp i halsen. inte för jobbet och inte för skolan, men för allt annat som är runt omkring. jobbet och skolan gör mig tvärtom ganska lugn. kanske är det för att jag då kan fokusera helt och hållet på mig själv och jag vet att jag gör det jag ska göra. stresskänslan infinner sig inte då. stressen kommer mest av det som är känslokrävande. jag har känt en konstant rädsla i kroppen sen i början av december för att jag går och tänker på att det är den här tiden på året som jag brukar få skov och det känns som att jag går på nålar för att det är på något sätt nu eller aldrig som jag får se om medicinen fungerar.
dessutom har jag tappat bort mig själv i alla måsten att jag knappt vet varför jag pluggar. jag har tryckt på pausknappen för min drömmar. det får inte ske. jag måste hitta mig själv, ta tag i saker och få sakerna gjorda.
utöver det så mår jag bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar