moving closer..

hela jag känns tom. det finns inga måsten just nu. det är så skönt. jag känner mig lugn i hjärtat. lämnade tillbaka alla uppsats-böcker till stadsbiblioteket idag. under en alkis vakande ögon scannade jag in bok efter bok och leendet på mina läppar blev större i takt med den minskade vikten i väskan.

var tillbaka på jobbet idag efter mer än en veckas ledighet med sjukdom och allt. kändes skönt. var härligt att se alla igen och mötas av deras goa ansikten klockan 07.45 imorse. datorn var ringrostig och ville inte som jag ville. alltid när det händer ropar man på data-hjälten som trycker på en knapp som man ganska snabbt inser att man själv visste om och kunde trycka på. hade hjärnan fungerat i dessa stunder hade jag kunnat förhindrat ännu en iq-befriad datasituation skapad av mig som framkallar viljan att bestämt dunka huvudet i skrivbordet och tänka det där visste jag ju. idag kändes det iaf som att ännu en spärr har släppt hos mig. sakta men säkert tar jag mig över alla hinder jag ser framför mig.

på lördag blir det mat på bill & bobs och sen blir det dansande av på bmb. för första gången på länge känner jag mig partysugen och jag längtar. vill bara få dansa av mig de senaste veckornas stress och jag vill ge mig själv helt till musiken och låta den ta mig vart den än vill. jag struntar fullkomligt i om jag dansar till carola, måns zelmerlöv, britney spears eller timbaland, bara jag får dansa. för att citera en go film: maybe there won't be marriage, maybe there won't be sex, but by God there WILL be dancing! (uttalas med brittisk accent). extra kramar till den/dem som kan gissa vilken film citatet är ifrån. annica, jag litar mest på dig i den här frågan.