under ilskan..

okej, imorse när jag skulle gå hemifrån mötte jag en man längst ner i trappen som stod och tog på sig jackan. han var någon form av bygg- eller hantverksarbetare och hade en hink med sig fylld av kladd av något slag. vi hejar på varandra och sen tittar jag ut genom fönsret i dörren. snö. snö? va f*n, driver du med mig eller? utbrister jag och mannen bredvid mig säger att det måste ha hänt nyss för när han kom in för två minuter sen regnade det bara. jag vänder mig om och tittar på honom och han flinar. han ser ut som en busig femåring som nyss norpat kakor ur mormors kakburk som står på översta hyllan i skafferiet trots att han inte får. och han flinar ännu mer. du måste ut i snööön, pilutta dig. min fösta tanke är att dänga kladdhinken i huvudet på honom, men sen mindes jag något jag läste i paolas ordspråksbok. att man genom en människas vrede ser dess verkliga natur. och jag är ingen galen brutal misshandlare så jag döljer hornen, ler och stolpar ut bland snöflingorna.