trött..

att jag är trött är en våldsam underdrift. jag är så trött så jag vet inte vart jag ska ta vägen. jag börjar bli övertygad om att mina mediciner är trasiga. dagar som denna så märker jag verkligen skillnaden som medicinerna har bidragit till och då förstår jag inte hur jag nånsin ska kunna leva utan dem. allvarligt, jag ska vara sjuk i resten av mitt liv. jag kommer aldrig att bli frisk. om inte vitrockarna kommer på ett botemedel vill säga. jag känner mig måttligt road av den tanken. än så länge hoppas jag mest på bromsmedicinerna i tablettform så jag slipper sprutorna. när den dagen kommer så ska jag fira med pompa och ståt.