linda bengtzing..

i fredags var det dags för posten-fest. vi åt god mat och roade oss med singstar och det spelades mycket linda bengtzing. jag satt på min stol och sjöng med för full hals och simon sitter bredvid mig och tittar på mig. varför kan du hennes låtar utantill, undrar han. det är mycket oroande. vi drar till blue moon senare på kvällen och när jag följer med stina till garderoben för att vinka adjö så kommer det fram en kille till mig och ser ut som att han har vunnit på lotto när han ser mig. DU ÄR LINDA BENGTZING!!!!!!! jag förklarar för honom att jag inte är linda, men han vägrar ge sig och vill ha med mig ut på kaffe på lördagen. han gör i princip allt utom att gå ner och be på sina bara knän, men jag avböjer och vidhåller vid att jag inte är linda men joooo, det är du visst, vrålar han och kör upp sin telefon mot örat på mig så jag kan säga hej till hans kompis. till slut måste jag säga att jag har pojkvän så då ger han sig och slutar tjata men uttrycker klart och tydligt sitt missnöje över att jag har pojkvän. jag ljuger så braaaa!! eller? kanske kan jag hennes låtar så väl just för att jag är linda. man kan aldrig veta.

jag kan inte annat än att skratta.