rädsla..

dagens varmaste samtal kom från en man som behövde sitt paket nu, nu, nyss. paketet ligger på bil för utkörning och jag förklarar för honom att jag inte kan skynda på leveransen utan att det ska komma ut till honom innan 16.00. jaha, så det är bara att sitta ner i båten och hålla käft med andra ord, säger han. så kan man uttrycka det ja, svarar jag och vi skrattar. okej, inte mycket att göra åt. tack så mycket lilla hjärtat, avslutar han och jag hör hans leende genom luren. han lägger sedan på och kvar lämnar han för tillfället labila lilla mig som måste använda all behärskning för att inte börja gråta av en främlings vänliga ord.

igår kväll hade jag en smärre panikattack och fick för mig att slavisk träning med mina nya träningsredskap skulle bota det fysiska känslorna jag känner. istället för att lyckas bra med det råkade jag av en klantig anledning får redskapen mitt i pannan varpå ett vackert pyttejack och en bula uppenbarar sig tillsammans med en smärta som gör att jag glömmer alla tidigare fysiska problem. just den här stunden visar sig vara ett kulmen i total frustration och jag sjunker ihop på knä med huvudet nedborrat i sovrumsmattan och skriker ut all rädsla med tårarna sprutandes åt alla håll.

rädsla är en mäktig känsla. jag märker hur den påverkar mig och gör mig arg. riktigt arg. arg på saker jag annars inte ens skulle reagera på. vid varje samtal jag får just nu där någon kund absolut måste ha sitt paket och har panik för att det är sån jäkla kris så vill jag skrika åt dem att skaffa riktiga problem och sen slänga luren i örat på dem. istället ler jag och säger: javisst kan jag hjälpa dig. har du ett kollinummer?